Självömkan är allt jag får höra
Du får mig att vilja förstöra
Du maler på om problem med din tjej
Och jag får inte ur mig en grej
Jag är din klagomur även när jag är svag och sur
Det handlar alltid om dig, det blir aldrig bli min tur
Det finns saker som jag velat säga till dig
Så håll din käft och lyssna på mig!
Din kalla nonchalans spyr jag galla på
Du låter inte alla få en chans
Kamratskap är nåt som kan falla så
Det är dags att du hittar en balans
Innan du glöms som en vänskap som aldrig fanns...
Åsikter är inte relevanta
Du stänger av för att rabbla ditt mantra
I ditt sällskap känns det som jag kvävs
Ilskan pumpar när tankar undergrävs
Utan känsla för folk hugger du ryggar med din dolk
Du kan inte tyda känslor ens med en tolk
Allting växer till hat och vänskapen hävs
Du tror du är min kamrat men du vet inte vad som krävs
Kamratskap är nåt som kan falla så
Det är dags att du hittar en balans
Vill du ha nån att falla tillbaka på
Eller nån som kan ge dig distans
Din kalla nonchalans spyr jag galla på
Du låter inte alla få en chans
Om du hade nån insikt skulle du förstå
Jag ber dig att komma till sans
Innan du glöms som en vänskap som aldrig fanns...
Man ger och man tar som det så vackert heter
Dom vänner du har brukar du som kateter
Du och Du och Du i din egenkära dans
Du och Du och Du i din självupptagna trance
Kamratskap är nåt som kan falla så
Det är dags att du hittar en balans
Vill du ha nån att falla tillbaka på
Eller nån som kan ge dig distans
Din kalla nonchalans spyr jag galla på
Du låter inte alla få en chans
Om du hade nån insikt skulle du förstå
Det är dags att du hittar en balans
Innan du glöms som en vänskap som aldrig fanns...