Bakom lyckta dörrar bröt mamma ihop Pappa låste min arm och tystade mitt rop Mamma var ute och cyklade, med mig Men vi var öppna, nycklar behövdes ej Hon gjorde allt för mig och i hennes knä Låg livets alla stormar i lä Nycklar och lås tar udden av allt Dömd till att leva på pappas anstalt Med nycklar och lås döljs en hemlighet Vad pappa har för sig är det ingen som ser eller vet Livet var enkelt, vi bodde i ett tält Vid en utbränd bil i hörnet av ett fält Vi älskar varandra, jag och min mamma Men det verkar göra detsamma Hon gjorde allt för mig och i hennes knä Låg livets alla stormar i lä Nycklar och lås tar udden av allt Dömd till att leva på pappas anstalt Med nycklar och lås döljs en hemlighet Vad pappa har för sig är det ingen som ser eller vet Nu låser jag mitt inre och sväljer min nyckel Till minnet av min mamma, vårt tält och våran cykel...