Bitterhetens dagar är här Vi kan se dina ögon skifta färg För nånstans vet du precis vem du är Och det äter sig genom ben och märg Han hade länge gått på tomgång Ingenting blev särskilt bra Det hade växt till något slags dumt tvång Känslan av den man han var Han hade länge hållt upp modet Han hade trott på något stort Att han hade det i blodet Men att det aldrig blivit gjort När man lever med sånt som man mist Blir allting menlöst och trist Hoppet sägs lämna ens kropp allra sist Man lever, javisst men Bitterhetens dagar är här Vi kan se dina ögon skifta färg För nånstans vet du precis vem du är Och det äter sig genom ben och märg Han hade nått den punkt i livet När man ser hur allt går runt Och visionerna han drivit Vägde inte särskilt tungt Han var trött på det han blivit Visst var han stolt för den han var Men med facit redan skrivet Fanns det ingen mening kvar När man lever med sånt som man mist Blir allting menlöst och trist Hoppet sägs lämna ens kropp allra sist Man lever, javisst Men med livsgnistebrist Du kommer bli sjuk om du nekar förvandlingen Allt som var då har inte nån plats här nu Slutar du sökandet dör själva handlingen Och allt som blir kvar är skuggan av det som var du Man lever med livsgnistebrist Man lever med livsgnistebrist Bitterhetens dagar är här Vi kan se dina ögon skifta färg För nånstans vet du precis vem du är Och det äter sig genom ben och märg