I min lilla låga dränga stuga Sitter jag en kul en lördagskväll Oh tankarna de vill så gärna flyga över till ett litet trivsamt käll Ja förr itiden bodde där en tärna Att hon var min trodde jag förvist Så till henne gick jag därför mycket gärna O sutt o sött på hennes jungfru kvist O i kammaren ja där stog alltid sängen O den var alltid lika varm och skön O kläderna di flögo av i svängen O sen så läste jag min afton bön ja Men nu har hon flytt min lyckliga glada tärna över havet till amerika Så nu ser man sällan denna klara stjärna O jag går ensam klädd i sorge band Så vad har jag nu för klockan som jag gav na O silkesduken som hon fick ifjor Nä nu kan gärna vem som vill få ta na För jag går ej längre klädd i sorge flor Nä jag går ej längre klädd i sorge flor