Dunklet har lagt sig rätta och skiftande regnslöjor strilar. Marken är doftande våt. Under den väntar du än. Knäböjd över den tysta och ensliga plats där du vilar, Med mina händer och lugn, gräver jag fram dig igen. Nattluften fylls av din tunga och lockande doft av kadaver. Tiden står still när din mun öppnar sig utan ett ljud. Driven av hunger befriar jag kroppar som andra begraver. Svart som en tjärn är din blick, vitnad som marmor din hud. Givmilt ger du dig själv som lindring till dem som är svultna. Andra som ätit av dig myllrar nu fram ur din buk. Jag har fått möta dig innan du fullständigt hunnit förmultna. Tänderna biter din hud, jordkall och vaxartat mjuk. Nattluften fylls av din tunga och lockande doft av kadaver. Snart är din varelse klädd helt i förruttnelsens skrud. Nattluften fylls av din tunga och lockande doft av kadaver. Tiden står still när din mun öppnar sig utan ett ljud. Driven av hunger befriar jag kroppar som andra begraver. Svart som en tjärn är din blick, vitnad som marmor din hud.