Bryt upp med din vilja mitt kraniums salar, Häll mjöldrygans kraft i min rämnande hals, Låt tankarna vittra bland askgråa malar Tills hela mitt väsen till slut överfalls Av myllrande vingar som svärmar så nära Att synen förvandlas till eld utan ljus. Jag känner omättliga munnar förtära Min kropp när jag druckit ur avgrundens krus. För mig till djupet, men skona mig skräck, Låt min förvittrade kropp bli besatt. Låt mig upplösas och drunkna i bläck, Bär mig till mörkret i malarnas natt. Skymningens tätnande dunkel förvrider I malströmmars virvlar från skuggornas gud Mitt stilla kadaver som aska och sprider Bland myllrande vingar min upplösta hud. För mig till djupet, men skona mig skräck, Låt min förvittrade kropp bli besatt. Låt mig upplösas och drunkna i bläck, Bär mig till mörkret i malarnas natt. Led mig ur djupet förskonad från skräck, Låt min fördärvade kropp bli besatt. Låt mig förstelna och födas ur bläck, För mig förändrad ur malarnas natt.