Gömd i bäddar av snö
En glömd vinterns ismö
Hennes famn är kall som natten
Håret flyter ut som vatten
I mörket under täcket av frost
En solskygg köldblomma
Håller hon sin vaktpost
Den kritvita flickan
Med röst som en porlande fors
Ett vilande mörker, en svepande vind
Dansar över ett snötäckt nord
En kall måne, en stjärnklädd rymd
Vi är gäster i denna natt, fylld av älvors skratt
En trolsk stämma söker bland stenar och snår
En dimma sträcker ut sig i skogen
Något som gömts av glömska åkallar mörkret
Natten drömmer om att vakna
Genom skog och över fält
I denna decembernatt
Vandrar en sägen om en mö
Iförd krona av is, en uråldrig skratt
Under isens töcken
Med kind mot löven på marken
Ännu färgande av gyllene rost
Ler hon i snön, med fingrar i kors