Djäfvulsbesättelse ock trolldom Djupt i mitt hjärta, Där andas du fortfarande Min själ i dig, Mitt kött för dina lustar starka. Skinande stål, Jag besjunger dina ord, Ett tveeggat svärd, Lifvet och döden, I en symbios så evinnerlig. Att födas i en redan svunnen tid, Och att förenas där hjärtat Binder oss samman, Samma hjärta som en gång Slet oss isär. Jag ger blod till mossbeklädd mark, Begraf min kropp i ditt sinne Och låt synden förmultna I den rena jorden, vi äter Af äpplet igen, och igen Jag har dröjt mig kvar, I en värld som rämnat, I en värld utan slut Du har dröjt dig kvar, I mitt hjärta, i min själ.