Det var en liten pojke som jämt var arg och sur
Han ville inte skratta det var en trist figur
En dag sa pojkens mamma: "Klä på dig lille vän.
Du får gå ut och leka med Annika och Sven"
Då tog han på sig rocken men allra allra sist
Så tog han på sin sura min så arg och dum och trist.
Men då sa mamma:
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va' gla'.
Munnen den ska sjunga tra la la.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda, sudda bort din sura min
På morgon när han vakna' då var han glad och snäll
Och när han klädde på sig så hördes inget gnäll.
Han började med tröjan och skjortan i en fart,
Sen satte han på sig byxor och strumpor ganska snart.
Sen tog han på sig skorna, men allra allra sist så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist.
Men då sa mamma:
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va' gla'.
Munnen den ska sjunga tra la la.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda, sudda bort din sura min.
Ohh ohh ohh.
Ohh ohh ohh.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va' gla'.
Munnen den ska sjunga tra la la.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va' gla'.
Munnen den ska sjunga tra la la.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda bort din sura min.
Yeah