Det var på Spiegelgasse ett i Zürich
Och första världskriget pågick
Emmy var klädd i sammet och morfin
Hon hade feber i sin blick
Hugo i en pappkostym
Han var nervös men samlade sig
Jolifanto bambla o falli bambla
Jolifanto bambla hej
De bar av honom från scenen
Sen föll han ihop med en gång
Och jag hörde hur Emmy tröstade honom
Och sakta sjöng en sång
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant min vän
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant
Det var koboltblå himmel vid Alamut
Det var elvahundratal
Hassan klev fram med bergen i ryggen
Han hade gjort sitt val
Han sa om paradiset finns på jorden
Då är det här, lyssna på mig
Du är din egen imam, din egen imam
Imamen finns i dig
Vi står utanför tiden
Paradiset finns på vår jord
Rashid sa det sen på sin dödsbädd
Det var hans sista ord
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant min vän
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant
Det var i Torino 89 den tredje januari
Och Friedrich skulle just gå ut
Nere på gatan smällde kuskens piska
Men hästen var helt slut
Friedrich började gråta som ett barn och sprang fram
Till hästen där han lade sig ner
Wenn du lange in einen Abgrund blickst
Blickt der Abgrund auch in dich hinein
De bar in honom från gatan
Sen dess sa han inte ett knyst
Men kanske sjöng han när han var ensam
Alldeles stilla och tyst
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant min vän
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant min vän
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant min vän
Ingenting är sant, allt är tillåtet
Ingenting är sant
Jolifanto bambla o falli bambla
Jolifanto bambla hej
Jolifanto bambla o falli bambla
Jolifanto bambla hej
Jolifanto bambla o falli bambla
Jolifanto bambla hej
Jolifanto bambla o falli bambla
Jolifanto bambla hej