Somnar till en stad som sover Skadeskjutna irrar fritt Gamla sår, en plats att vägra ångrar nästan ingenting Mun mot mun med en man som sover Slår ikapp med vilda svin Det är lätt att vara ensam Vänder mig ut och in Bär mitt huvud in i berget Störtad, oskadliggjord Ylar i kapp med kranarna och måsarna Efter vettet kommer mod Vaknar till en kamp som hårdnar Det är bara jag och den svenska vreden Hur den växer, hur den gror I ett hörn av mina rädslor Ingen kan veta när det går under Kanske det sista, kanske det bästa jag någonsin gjort Jag går när jag är klar När jag är klar När blir jag klar Jag går när jag är klar