Älvsborgsbron brinner som ett fruset bruddiadem Kyrktornens urtavlor är blanka Och regnet det skriver på ett ändlöst poem Och vi är fulla och panka Brandtomtens änka går och suger på sin enda tand Och tusen stuprännor viskar Och tusen katter käkar glupskt ur hennes hand Små rakbladsblanka fiskar Pilgrimmerna kommer med tutor och tända ljus Till fnasken vid kanalens vatten På Nefertiti spelar bandet en blues Vi vinglar hemåt i natten Glasskärvorna regnar över bilvrakets golv och sits Porrbion Rios purpur dryper I plaskbassängen simmar uppsvällda pommes frites Och ett par påtända typer Röster som vargar och ett blänk ifrån en dragen kniv I detta rike växer ledan Och dom är rika som har mål med sina liv Och inte längtar till fredan Men lyckliga faller vi till sömns i varandras famn I värmeverket glöder härden När dagen gryr ska vi ha glömt varandras namn Och hur vi möttes i världen