Det svängde om bandet och vi hade skoj
I baren där rann det Löwenbräu
Och som i ett brandsegel landade natten
Först i din smilgrop, sen i din koj
Det var på Pustervikskällaren
Det stället är rivet för länge sen
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du kom liksom jag ifrån skimrande år
Med madrasser på golvet och blommor i hår
Där behåar brändes och upproren gjordes
För att man tordes, för att det går
Å vilken saga det blev att va din
Även din skugga värmer mitt skinn
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Ur din sångbok sjöng träden, där knoppades allt
Du ville, du trodde, du hoppades allt
Och flodångarn Tiden, det läckande sållet
Drev åt det hållet där solskivan smalt
Mörklagda stränder gled bort och försvann
Trummorna dundrade, eldarna brann
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du svala som skriver på himmelen
Berätta med osynligt bläck om min vän
Men säg ej att allting återuppstår
Som vår följs av sommar, vinter av vår
Kom inte med sånt där kretsloppstrams
Att allt börjar om nån annanstans
För såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer