När han förstört hennes ansikte Han som var så schysst Var det blod på hans knogar och slut på all sprit Och månen vandrade tyst Och slagen dom tog och hon tog emot Med läppar som han kysst Men när morgonens första fåglar sjöng Tänkte hon: han är min vän Han har ju så snälla ögon Är så god, egentligen När kungen och prästerna hade tvingat På oss rätt religion Bland råskinn och sällar gick dödsängeln fram Och frälste utan pardon På krigstrumman slog han, det osade fränt Från häxbål och inkvisition Men när gryningens första korpar flög Tänkte vi: Gud är vår vän Han har ju så snälla ögon Är så god, egentligen När revolutionen segrat då skulle Den vara i tusen år Jag hörde om den, jag trodde på den Jag fällde aldrig en tår Över offren den krävt, miljonerna som Förslavades i dess spår Och när morgonens gråa höstregn föll Tänkte jag: Än sen? Den har ju så snälla ögon Är så god egentligen