Jag åt min gröt och läste tidning,
Tog väskan i min hand och kysste kärringen
Djup låg snön och natten såg mitt spår
Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år.
Och denna dag låg vinden på från nord
Vi svetsade på däck, tretti meter över jord.
Då hörde jag ett dån, och någon som skrek: -Sven!
Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen.
Så vaknade jag upp i en kista utav gran
Och tänkte att det här, detr liknar ju själva fan
Och kärringen hon grät och varlikblek i sin syn
Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn.
Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
Och börjar rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det nån som sa: - Kamrat och bästa lik!
Välkommen till dom mördades fria republik!
Och där bland sten, bland rötter, sand och mull
Låg människor i led, hela jorden var full
Av kvinnor och män som arbetat en gång
Och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång
Vi mördades i den svenska industrin
Vi femhundra per år som blir slaktade som svin
I fabrikerna där man suger ut vår märg
Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg.
Det var vi som höll igång hans fabrik.
Det var vi som föll och blev burna ut som lik.
Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor
Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor.
Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik
Det hörs genom maskinerna i varje fabrik.
Det hörs i vindens sus och i höga furors sång
Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång
Och genom maskinerna sjunger vi för er:
Studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då.