När Anderssons kärring sänkts ner i mull
Står sonen där ensam och snopen
Och tänker mens graven skyfflas full
På sin moder där nere i gropen
Sov i ro uti din grift
Där finns ej herrar
Där finns ej några skift
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Men nog var du fin lilla Ann-Katrin
Fast du inte var fager att skåda
Med händer av valkigt och härdat skinn
Och vader med åderbråcksklåda
Och kinden röd så len och spröd
Den härjades uti kampen för vårt bröd
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Och aldrig mer ska du tvätta byk
Och vara så nådig och trogen
Och aldrig mer ska far ge dig stryk
När han full kommer hem ifrån krogen
Och aldrig mer, nej aldrig mer
Ska du av utmattning plötsliga segna ner
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Du skall inte sno mellan matbord och spis
Och vaka hos ungar som skriker
Du skall inte fråga om sidfläskets pris
När modet och pengarna viker
Ty dyrt är bröd här ovan jord
Men billigt är vårt eget kött och blod
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
Men fåglarna sjunger i grönan lind
Jordlivet följer sin bana
Här ger jag ditt namn till den hårda vind
Som en dag ska fylla vår fana
Och ta det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Åh min moder, så ska jag hedra dig!
Åh min moder, så ska jag hedra dig!