Nu är det dags för Evert att stämpla ut sitt kort
Att stämpla ut för alltid och ha sitt i livet gjort
Hans namn ska inte lysa bland dom som gjort nåt stort
Han var en järnarbetare som bar järn och la på flak
I femti år på Söderberg & Haak
Stora män med pennor eller bloddrypande svärd
Får ordnar och medaljer för att dom frälst vår värld
Evert fick en sopkvast och det kan han gott va värd
Han vigde ej sitt liv åt nån särskilt ädel sak
Bara femti år åt Söderberg & Haak
Det tunga järn han bar blev till välling åt dom små
Blev värmen från en spis i en kall och dragig vrå
Så nog ska han va tacksam för det välstånd han fått nå
Och han kan tacka fan för att han ännu kan stå rak
Trots femti år på Söderberg & Haak
Nu tackas han för allt och får rosor för sin flit
Jälv är han lite dragen nu och vinglar hit och dit
Ja nu kan livet börja för en annan liten skit
Som aldrig kröp för herrar utan höll på sin sak
I femti år på Söderberg & Haak
Och snart ska han grävas ner och föräras någon tår
Men det heter ju att tiden kan läka alla sår
Men vem vet om den nånsin kan plåna ut hans spår
Han var en järnarbetare som bar järn och la på flak
I femti år på Söderberg & Haak