Linje 13 nittionittioåtta Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla Follen är ljummen, femma meto i strumpan. Bromsar blixtrar i mörker och hjärtat bultar mot bröstet Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor Fuck dig och dina pengar, Svenne. Vi är ej till salu. Så halv, så svart, så vitt. Men åhh så fri Så hal, så ful, så grann Men åhh så sann Fåglar kvittrar folk är på väg till jobbet Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet Fula normer föder hårda batonger I är inte från ghettot med reppar ändå betongen Farbror staten barnen är ej till salu Ta tillbaka reklamen, för staden är vår för dagen Så halv, så svart, så vitt. Men åhh så fri Så hal, så ful, så grann Men åhh så sann Den här staden är död, låt oss måla den röd Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir På en öde perrong står en kub i betong Ingen ser vad det står men den sägs vara fin Vi blir trampade på men vi fortsätter gå Ingen vet vad det är men vi bär våra ärr Den här staden är död, låt oss måla den röd Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå. Så halv, så svart, så vitt. Men åhh så fri Så hal, så ful, så grann Men åhh så sann