Har du nånsin sett havet?
Om ens en bit utav det
Det är större än tårarna vi fällt
Har du nånsin sett bergen?
Gråsten i månskensfärger
Tyngre än stressen vi känt
Djupt in i bröstet trycker ett mörker
Det går nog över, jag är van vid det
Öppnar upp fönstret, drömmen är sönder
Vi jagar klöver vid kalhygget
Och tänk om alla stjärnor bara är skotthål
Igenom kosmos som tänds
Låt oss då minnas frihet om det känns långt bort
Då ska vi långt bort, min vän
Nu går månen i moln, kan inte gå åt fel håll
Om jag går med mitt folk igen
Låt oss då minnas frihet om det känns långt bort
Då ska vi långt bort, min vän
Har du nånsin känt frihet?
Den där som stannar tiden
Eller är det bara nåt du hört?
Är du den en procenten?
Eller är du som resten?
De 99 som vi glömt, gömt
Djupt in i bröstet trycker ett mörker
Det går nog över, jag är van vid det
Öppnar upp fönstret, drömmen är sönder
Vi jagar klöver vid kalhygget
Och tänk om alla stjärnor bara är skotthål
Igenom kosmos som tänds
Låt oss då minnas frihet om det känns långt bort
Då ska vi långt bort, min vän
Nu går månen i moln, kan inte gå åt fel håll
Om jag går med mitt folk igen
Låt oss då minnas frihet om det känns långt bort
Då ska vi långt bort, min vän
Ta en sten, slå den mot en annan sten
Lägg det som varit under gnistorna som faller ner
Det är ingen förhandling, det här är förvandling
Det här är för handling, kan inte snacka mer
En löpeld på löpsedlarna alla ser
Sen när glöden har fördelats i alla led
Står vi i röken när stödpelarna faller ner
Vi bygger upp allt som de hörnstenar vi alla är, ah
Medan jorden blivit varmare (så)
Så blir skogarna utarmade (åh)
Vi gör pistoler av metallen
Sen skjuter vi på framtiden
Och tänk om alla stjärnor bara är skotthål
Igenom kosmos som tänds
Låt oss då minnas frihet om det känns långt bort
Då ska vi långt bort, min vän
Nu går månen i moln, kan inte gå åt fel håll
Om jag går med mitt folk igen
Låt oss då minnas frihet om det känns långt bort
Då ska vi långt bort, min vän