Nu ser jag lyckan och stoltheten välta
Självsäkerheten blir till stora orosmoln
Som fördunklar min lysande öppna himmel
Så att jag inte längre ser ut
Igenom min ansträngda öppning i vetandets dunkel
Som jag så varsamt byggt och släpat
Upp i tankarnas tunga massa
Tar ett hårdare grepp kring något hårdare än mig
Jag ville mer jag ville göra det igen
Jag ville lära mig det nya och se på det med ljusa ögon
Ta lärdom av andra människors sorg
Och inte se mig själv på väg åt fel eller rätt håll
♪
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig
Du har orden som tömmer mig, du har makten att bränna mig
Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
♪
Dina ögon är klara och din röst är spröd
Viker med blicken, blyg för min glöd
Ligger på golvet och försöker va barn
Hjälplös så står vi inför våra jag
När du sträcker dig efter mer
Vad är det du känner och vad är det du ser?
Vi faller på måfå tills vi faller isär
Men det ser vi igenom och kan va det vi är
♪
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig
Du har orden som tömmer mig, du har makten att bränna mig
Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
♪
Det finns tankar som går och aldrig kommer tillbaks
Det finns tankar som ställer mina känslor till svars
Vill va precis som du tror, som du tror att jag är
Men jag tror som jag vill, och om du tror på det här
Vi ville båda dra, men åt olika håll
Vi ville båda gå, men ej på samma gång
Och skulden är vår, med betoning på mig
Borde fatta mig kort, men fatta tycke för dig