Då kunde livet bara springa Men nuförtiden bär jag oron med mig Då är det långt till lättnaden Jag skulle aldrig gjort det om du inte såg mig Jag ville så gärna visa dig För då kanske du skulle ge mig en chans Men drömmarna är ändå inget för oss rädda Jag ville inte gå upp på morgonen Jag är så rädd för att lova nåt När jag vet något säkert då har chansen gått Lika rädd på förlora nåt Men jag håller bara hårt i det som redan gått Om tvivel blir min vän Är jag aldrig mer ensam igen Det fanns ingen jag kunde prata med Så jag satt tyst i bussen och bara grät Om nån undra gav jag inget svar Om nån fråga svara jag alltid bra Jag kanske verka va nån att lita på Men jag svek nog alla jag träffa då Jag ville känna friheten igen Men jag blir aldrig fri från skolgården Det jag flydde från då dyker upp vart jag än går Om jag ska slippa alla krav måste jag fly från allt jag har Jag är så rädd för att lova något När jag vet något säkert då har chansen gått Lika rädd på förlora något Men jag håller bara hårt i det som redan gått Om tvivel blir min vän Är jag aldrig mer ensam igen Du höll mig i handen och sa allting är bra Men du gick härifrån för mitt tvivel gav dig inget val Jag är så rädd för att lova något När jag vet något säkert då har chansen gått Lika rädd på förlora något Men jag håller bara hårt i det som redan gått Om tvivel blir min vän Är jag aldrig mer ensam igen