Einar steg upp extra tidigt på morgonen
Han fick smyga försiktigt för hans hund var nervös
När han väl kommit ner fick han snabbt slå igen
Båda dörrarna till köket för kanariefågeln var lös
Det var tomt ute i buren
Det var ingen därinne
Ingen luggsliten fågel
Med en blåspräcklig dräkt
Det fanns bara kvar
En gungande pinne
Einar var ledsen och lite förskräckt
Han lämnade luckorna öppna på buren
Och gick ut ur köket för att se sig omkring
Fönstret stod vidöppet ute i tamburen
I övrigt såg Einar rakt ingenting
Han satte i fönstret en skål med saftvatten
Som var blandat med vichy och en droppe citron
Ni vet att för fågeln som hette Mountbatten
Var kolsyrade drycker en riktig passion
♪
Det var tomt ute i buren
Det var ingen därinne
Ingen luggsliten fågel
Med en blåspräcklig dräkt
Det fanns bara kvar
En gungande pinne
Einar var ledsen och lite förskräckt
Tillbaka i köket gjorde Einar en bricka
Med presenter och blommor av olika slag
Där fanns bullar och kakor, och kaffe att dricka
Hans hustru Margareta hade födelsedag
Och Einar gick upp och hämtar sin dotter
De smög in till mor med försiktiga steg
Hon väcktes och fick som present Bellmanlotter
Margareta blev glad men Einar han teg
Han sa ingenting om Mountbatten till Margareta
Utan hällde upp kaffet i hennes kopp
För om han och barnet och kanske hunden började leta
Kunde fågeln var tillbaka innan Margareta gick opp
Det var tomt ute i buren
Det var ingen därinne
Ingen luggsliten fågel
Med en blåspräcklig dräkt
Det fanns bara kvar
En gungande pinne
Einar var ledsen och lite förskräckt
Det var tomt ute i buren
Det var ingen därinne
Ingen luggsliten fågel
Med en blåspräcklig dräkt
Det fanns bara kvar
En gungande pinne
Och Einar var ledsen men långt ifrån knäckt