Det finns en skog, som jag tyckte mycket om, när jag var ung och grön.
Det låg en sten, där bäcken vek mot vänster och rann ner mot sjön.
Stenen var grå och så slät, att efter regnet blev den såphal.
Stenen var stor, 2 meter lång, och den var helt normal.
Trollskog - Det var ingen riktig trollskog.
Det var långt ifrån nån trollskog, eller ingen vanlig granskog.
Många gånger gick jag ut i skogen, alltid bort till samma sten.
Jag satt på stenen och kände igen varenda träd, varenda gren.
När mörkret föll på, fick skogen runtomkring en helt ny karaktär.
Det var en konstig sten, för den börja alltid röra sig när kvällen var där.
Trollskog - Det var ingen riktig trollskog.
Det var långt ifrån nån trollskog, eller ingen vanlig granskog.
Den sista gången som jag satt på stenen och funderade.
Då slängdes jag av, när nånting under stenen exploderade.
Stenen hade vält, gräset var bränt och det luktade gasol.
Och under stenen fanns det inget annat kvar än ett stort, svart hål.
Trollskog - Det var ingen riktig trollskog.
Det var långt ifrån nån trollskog, eller ingen vanlig granskog.
Trollskog - Det var ingen riktig trollskog.
Det var långt ifrån nån trollskog, eller ingen vanlig...
Trollskog - Det var ingen riktig trollskog.
Det var långt ifrån nån trollskog, eller ingen vanlig granskog.