En morgon, en sommar, då havet låg vitt
Med vågorna smekande sanden
En morgon, en sommar, då livet blev mitt
Och kärleken tog mig i handen
En bris ifrån sjön, hon kom dansande mjuk
Ett glimmande levande smycke
Jaharu, sa Svante, du va' alltså sjuk
Eller hade'ru borsta' för mycke'?
En morgon, en sommar, då skyarna brann
Längs alla förklarade stränder
Vi låg där vid havet och såg på varann
Med vågorna mot våra händer
Då mellan oss, i oss, där värkte den gud
Kring vilken var skapelsen vriden
Jaharu, sa Svante, du fixa' en brud
Du, det haja' jag hela tiden
En morgon, en sommar, då doften stod stark
Cypresser, akacier, pinjer
Vi vandrade tysta på jungfrulig mark
Längst strandvågens buktande linjer
I skumstänk mot bara och brunbrända ben
Sken fotlänkar, havstång och alger
Jaharu, sa Svante, va' gjorde ni sen?
Du och glöm inga sköna detaljer
En morgon, en sommar, gick över i dag
Som smekte och sjönk genom sanden
Och hon stod framför mig, och livet var jag
Och kärleken tog mig i handen
Och kvällen kom sval, och vi vandrade där
I blå och förunderlig stillhet
Jaharu, sa Svante, va e're här?
Men hur gick det då, fixa'ru till 'et?
En morgon, en sommar, den hade gått ut
Långt bortom där minnena mötas
Vi visste att tiden var utmätt och slut
Att vi skulle aldrig mer mötas
Vi kysstes och skiljdes nå'nstans i en port
Vi vet inte ens vad vi heter
Jaharu, sa Svante, det e' som förgjort
Vem fan kan begripa poeter?
Поcмотреть все песни артиста