Det där att va nyliberal Att ha girighet som ideal Att ta kål på varann För att få tjäna en slant Blir det inte ensamt ibland Och att se sej som marknadsaktör Som gör som aktörerna gör Och sen bli slagen till slant Av nån sorts osynlig hand Blir det inte ensamt ibland Och att se på sitt liv som en kamp och en strid Där man sparkar och klöser sej fram Där man aldrig går trygg För en kniv i sin rygg Kan det inte göra en aningen brydd Och att se kärleken som transaktion Där man köper och säljer passion Eller att se sina barn som nån sorts sparkapital Kan det inte verka en smula brutalt Och att sen tycka en dag att mor eller far Tär på dom pengar man har Och nog tas bättre om hand I nåt låglöneland Kan det inte framstå som hjärtlöst och kallt Och nu när allting har gått i konkurs Och allt är kaputt och bankrutt Att då få tigga sej fram I bank efter bank Blir det inte aningen pinsamt ibland Ja, det där att va nyliberal Att sätta snikenhet på piedestal Att slå mynt av varann Och ändå låtsas va sams Blir det inte ensamt ibland Jag menar, hur står ni utmed varann