Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
Surra svensken till rors, han kan dreja en spak
Ropa skepparn
Allright boys, lös av!
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lo
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
Nå vad säger du Karl?
Går hon klar?
Nej, kapten!
Vi får blossa för här är det slut
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä
Ut med ankarna båtarna ut
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klar
Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut
Emot oss, jag litar på far!
Båt i lä!
Båt i lä!
Det är far, det är vi!
Det är far min från Smögen. Hallå!
Båt i lä! sjöng han ut
Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då
Det var Stranne den äldre
En viking, en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
Hur var namnet på skutan?
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
Briggen Blue bird
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
Gud i himlen var är då min son?
Var är pojken kapten för vår frälsares skull?
Det blev dödstyst bland männen i vrån!
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
Spara modern kapten, denna kväll
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav
Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med skälvande röst till sin värd
Karl stod surrad och glömdes ombord