Jag drömde jag dog
Och vart vägd på en våg
Och befunnen allt för lätt,
Och skickades fort
Till de nedersta rum
På det riktiga lutherska sätt.
Och en fjärderangsdjävul
Tog mot mig i dörrn
Med en hälsning av dold förtret,
Ty bud hade gått
Ifrån sal till sal:
Det ska komma en ny poet.
Och jag tänkte:
Det tar sin tid att bli känd,
Men nog skall det lyckas ändå,
Och jag höll mina samlade skrifter i hand
Och klev modigt i eldsörjan på.
Till sist kom jag in
I en mörkröd gård
Belyst av sällsamma sken,
Där satan satt
Och skrev på maskin
Och gnagde de skållades ben.
Jag skönjde en nattligt beklämmande prakt,
Och så fort min blick blev van,
Jag bugade djupt
Och stack mina blad
åt den skäggige, glödgade fan.
Och han slog sin svans kring mitt livsverk
Och vass go sitt ned!
Och vänta en månad ska jag försöka
Att ge dig ditt sista besked.
Och timmar och månader
Satt jag där och rökte i satans sal
Och hörde små pustar av åska
Och storm från rummen av välvande kval.
Orörlig som Buddha jag lyssnade till,
Hur stundom från ovan en ton
Av de saligas spel genom taket smög
Och kom chefen att sparka med skon.
Orörlig jag satt vid hans borstiga knän
Som invid en Gabriels fot
Och såg hur han fräste
Och snöt sig ibland
Med en ilska som lät som hot.
Till sist såg han upp,
Lade papperen bort och rev i sitt röda skägg,
Och smilande stödde han knottrigt huvud
Mot salens rostiga vägg.
Han sade: jag märker nog tydliga spår
Av den nödiga lejonklon,
Herrn skildrat sitt eget liv
Men glömt att leva med komposition.
Men är den sann denna famlande skrift,
Då är allt på jorden på tok,
Och han strök mina titlar
Och skrev med blod:
Den försvagade djävulens bok.
Och en glädje kröp in i mitt svettiga skinn
När jag svalde sådant ord,
Ty så förstådd som nu, så helt,
Blev jag aldrig nere på jord.
Och det här är en hälsning till jordens förlag,
Att kontraktet med dem är slut,
Ty min nästa samling hos chefen själv
Till nästa jul ger jag ut.