Gatan den ligger så tyst och så tom. Det lyser från varje hus. Dom trasiga änglarna samlas Runt ett bord med mat och ljus. Med händerna knäppta till bordsbön Sitter ensamhetens hov. Soppa och bröd, en säng för en natt Och en psalm till vår herres lov. När hesa röster sjunger Stilla natt i ljusens sken Så är det jul hos Frälsningsarmén. Här sitter Alfred Karlsson Han som supit sig nästan blind Och Finske-Harri Med ärret efter kniven På sin grova, orakade kind Och hon som spelar dragspel på centralen Som har stuckit ner sin man. Hon har somnat över bordet Med hatten på Och med handväskan i sin famn. Nu sover hon som en flicka Mot duken vit och ren Det är jul hos Frälsningsarmén. Någon tar fram ett munspel Och spelar en valsmelodi. Där utanför faller flingor På dom få som vandrar förbi. I kväll firar mänskorna minnet Av den man som en gång sa: Älska din broder och dela med honom Av det som du råkar ha. När ljusen brunnit ut och natten blivit sen Så är det jul hos Frälsningsarmén.