Min kärlek tog ton i skrikets harm Jag blev klappad på huvudet av syster Där låg jag gallrosa, hjälplös i famn På kärlekens vaggande tysthet Men min längtan blev äldre på Torgvägen 2 Jag skälvde i ungdomens vatten Och skuggspelet brände lugnt elden till grå Jag förlorade allting den där natten Sörfjärden brann när du lämnade mig I min vrede lämnade jag dig tusen gånger Och jag svor på att aldrig älska dig igen Tror jag bröt det där löftet rätt fort Men aldrig mera älskar jag så Det var någonting jag blåste ifrån mig Kanske är det möjligt att komma ihåg Kanske nynnar minnet inatt ♪ När dom köpte ringar så for jag iväg Mot kyssar jag ännu ej kände Och där nån strödde rosor över bilden av mig Såg nån annan till att den brändes Mitt hjärta var vidöppet där varje natt Hela Spanien andades långsamt Och Torgvägen blev ett museum i mig Ett minne av att älskare åldras Men aldrig mera älskar jag så Kanske vattnet helt har gått ur mig Kanske rinner det lurandes långt härifrån Kanske sjunger redan sorgen om oss