Hon brukade berätta om månen
Om hur hon växte upp på den
Och fast jag aldrig helt förstod henne
Bad jag please berätta allt igen
Hon läste för mig
Utantill från huvet
Medan det röda ljuset
Bad oss hålla käften och stanna kvar i nuet
Jag visste inte var hon kom från
Vilket språk hon tala
Vilka rörelser som skulle få hennes ögon galna
Jag kunde bara gissa
Och efter tio fel bad jag
Amore svara
Hon brukade berätta om månen
Om hur hon växte upp på den
Om hur hon växte upp på den
Och fast jag aldrig helt förstod henne
Var som lyckligast på mornarna
Jag var som lyckligast på mornarna
Mornarna var kokheta
Hon frågade mig om hon någonsin kommer sluta vela
Jag svarade inte förrns du kommit hem
Hon sa vaddå hem
Jag sa såklart till månen
Hon sa te quiero mucho
Men te amo, det är nåt annat
Nåt jag bara kan ge till nån som stannar
Och nånstans mellan kärlek och skuld la hon handen på min panna
Jag minns
Jag minns det som hon viskade
Det räcker att jag tänker på dig
Jag minns det som hon viskade
Det räcker att jag tänker på det
För att vilja höra allt igen
Cuentame todos mi amore
Om dofterna på kvällen
Jag måste vart den största dåren
Som bad dig berätta allt igen
Jag minns din rygg mot lakanet
Hur slött du vaknade
Dina ben som cyklade så glatt i sömnen att hela sängen skakade
Hennes pupiller nästan sprängdes när hon mumlade ramsan
Jag sa amore du svamlar
Hennes andetag blev rök och svett låg blöt på hennes panna
När hon lämnade mark så viskade hon nåt jag fortfarande inte fattar
Jag är säker på att min puls stannat
Hon flög iväg från mig den våren
Jag skrek mig hes i drömmen
Hon sa förlåt mig mi amore
Nu åker jag förevigt hem
Jag sökte henne och i spåren
Fann jag just vad jag saknade
Det var hur hon brukade berätta om månen
Och hur vackert hon berättade