Kom, blicka in på en kyrkogård!
Där står en grav med en minnesvård
Och invid graven en flicka står
En blomsterkrans pryder hennes hår
♪
Hon såg på graven med en sorgfull blick
En suck ifrån hennes hjärta gick
Vid graven ville hon digna ner
Och tyst en bön hon till himlen ber
"O Alfred, Alfred, du flytt från mig!
O, låt mig dö, låt mig följa dig!
Ty ingen glädje här finnes mer
O snart, o snart jag dig återser!
♪
Farväl, o fågel, till vilkens sång
Jag lyssnat haver så mången gång!
Med västanvinden jag suckar än
Jag suckar ännu: farväl, farväl!
O västanvind, som mitt sällskap är
Du säkert vet, vem jag håller kär
För sista sucken uti hans famn
Och säg, vi råkas vid gravens rand!"
Mot himlen blickar hon upp och ler
Och flickan hördes ej gråta mer
Ty hon fick följa sin trogna vän
Och uti himlen hon finner den