Spökskepp i stormens nav, krigade sin domedag. Tjusade av vacker vind som växte Vild och gjordes till ett dövande hav. Bönstjälk till luftslott, Sagorna du minns förvandlar ditt sinne till nåt som inte Finns. En dag är kommen, en annan är förbi. Tid kräver liv. Det som du väntar på, kommer du aldrig få. Tålamodet är över, knyt dina nävar och slå i bord. Dimman talar till himlavalvet, Den gröna kristallen som låter dig förtrollas men Den är skör och den förstörs av ett brinnande hat. Giljotin och första gångs förlorare (faller tungt) Insikt och klubban från en domare (faller tungt) Ånger och tårarna som blir till regn (faller tungt) Du är helt förstörd men ändå måste du (andas lugnt) Andas lugnt, andas lugnt min vän Som om att alla ting tynger mig ner Jag är frågan och jag är svaret som håller dig fast och bunden. Släpper du taget? Jag är isen och jag är elden. Som om allting krävs av mig. Andas lugnt, andas lugnt. Andas lugnt min vän Tålamodet är över min broder Förinta dom som förstör och förblindar Jag är ljuset, jag är mörkret och jag är stormen i dig