Hon satt och läste nåt i gallerian Jag såg henne rätt sent Men höll sen ansiktet väl gömt Så många år har gått Sen jag tänkte fria Till detta minne bättre glömt Han kom emot mig Men han skymde sikten Och jag låtsades dricka ur den kopp jag redan tömt Nån måste ge sig Så jag höjde blicken Mot detta minne bättre glömt Men hallå, är det du? Det var väl hundra år sen nu Men jag har undrat många gånger vad du gör Du ser ung ut nu som då Det är väl jag som blivit grå Vi är främlingar, det vet vi, men vi säger sånt man bör Det här är pinsamt På förhand utdömt Bara ett minne bättre glömt Visst, han är äldre nu Det är väl självklart Men han är så rörande och ser på mig så ömt Han har sin charm ännu I något sårbart Han, detta minne bättre glömt Jag hade glömt det här Att bara prata Byta några minnen om vad som blev av allt vi drömt Hon rev min barriär Kring det privata Hon, detta minne bättre glömt Men hallå, är det du? Fanns du kvar i mig ännu? Var jag galen när jag en gång lät dig gå? Du som känner mig än Och kan svara som en vän Nu när åren lagts åt sidan Kan jag se dig såsom då Och dessa timmar Har inget uttömt Av alla känslor vi har gömt I detta minne bättre glömt Detta minne bättre glömt Detta minne bättre glömt