En gång kom kärleken helt av sig själv När vi sjöng varann till söms Och du lyste upp vart ögonblick Med tanken fri Och bländad av vår kärlek reste vi Visst går ju dagarna fort nu min vän Om du tvivlar ja, så känn Det ena som det andra uti vinden bär Och tiden som vi har den reser där Ja, tiden som vi har den reser där Lova att vara hos mig varje dag Ja det lovar vi i lag Sen gav jag dig en ring, ja det var lättsint gjort Så skingrades den dagen lika fort Så skingrades den dagen lika fort Så långt, så långt Så långt som vinden klarar att jaga böljorna, så Så långt, så långt Så långt som vinden klarar att jaga böljorna blå Dit ska jag följa dig min vän Där ska vi finna det igen Därute hotar faror som drar oss från varann Vad visste vi om det den tid då våra hjärtan brann Och jag har burit dig på armen genom skog och över fjäll Och du har hållit mig i handen över kalla berg och häll Och jag har sträckt mig efter dig Och du har sträckt dig efter mig Så långt, så långt Så långt som solen sträcker sig över böljorna, så Så långt, så långt Så långt som solen sträcker sig över böljorna blå Dit ska jag följa dig min vän Där ska vi finna det igen