Yeah
Stil till det fino, alla fine
Bergsväg, bilstereo, Bobby Valentino
De sa slow down, jag sa lämna
Kände hur livet börja' avta hemma
Backspeglar de minns mig, men kollar ej bak
Backspeglarna finns ej
Har hoppat kontinenter i tio
Och huvudkomponenten var frihet
Har varit i rum som de ej skulle tro på
Där pengar sätter ord och ett pris på allt som du tror på
Marmor på trapporna
Har sett det fula på de vackraste platserna
Sakerna de gör för sin livsstil
Vägen är snabb, ha en hjälm med ett visir
Har druckit druvor med spöken
Tomma inuti, deras hjärtan är öken
De ville sätta stenar på mitt, finger, hävda mig som egen
Jag ler men jag vet hur det går när du ger dig in i leken
Egonas krig inte skiktet där du finner freden
Betraktar, tar ett bloss sakta
Sol trillar ner bakom ny horisont, akta
För det är lätt att ryckas med här
Vägen hit var ful men så sevärd
Låt den rulla
Vi
Vi ses sen
Eller aldrig igen
Om jag blir ett med vinden
But I never leave a heart
Kan ni höra samvetet för motorn?
En polaroid fångar kusten i motsol
Lätt att glömma tiden när den ej tickar
Oyster perpetual på handled switchas
Efter dag och behov
En tifannyblå för en dag där på havet, smooth
Sisten i tar notan
Min navigering genom livet, artisteri
Min vistelse här den har brist på tid
Så konsten att leva har mist sitt pris
Ovärderligt, det här livet går på loop för evigt
De sa jag lämna dem kvar där hemma
Utan några svar där hemma
Så, jag blev mer supervillain än
Nån form av superstar där hemma
Men det bara leenden här på däcket
Kadinalsynd skålas bort här på väderstrecket
Jag vet allt har sitt slut
Men det svårt att väga in när du är fast i ditt nu
SMS obesvarade, 10 år som 10 liv avklarade
Det skulle va' ett annat jag som ni tala' med
Jag tror luren dör nu, kan ej tala mer
Vi
Vi ses sen
Eller aldrig igen
Om jag blir ett med vinden
But I never leave a heart