"Det känns som om allt håller andan"
Sa gamle Emanuel
Han hade vitskjortan på sig
Det var sommarens sista kväll
Vi satt på soffan inunder rönn'
Och kände en aning av höst
Där satt vi och tittade ut över sjön
När han plötsligt sa, liksom högt för sig själv
Och med eftertänksam röst:
"Ett liv är kan hända"
"Att liksom en slända"
"Få flyga en enda, skälvande dag"
"Och sen blir det afton"
"Och man tappar kraften"
"Och känner sig gammal och svag"
♪
Det liv som jag själv fick att leva
Det var som en lång arbetsdag
Så nu känns det bra att få sitta
Ner för att vila ett slag
Och då börjar tankarna vandra
Tillbaks längs den väg man har gått
Då minns man alla dem andra
Som också slet för en bättre tid
Fast det mesta var fattigt och smått
Och man faller ifrån
Men livet går vidare
Och hur man har brukat sin tid
Bestäms utav vilket
Sorts liv som man lämnar
Efter åt dom som tar vid
♪
Dom drömmarna som vi bar på
Var inte om ära och guld
Nej, vi drömde om människovärde
För barnens och barnbarnens skull
Och visst var det bra, det som hände
Att den ständiga hungern försvann
Att vi slapp allt bostadselände
Men det kan inte hjälpas, ändå så känns det
Som om drömmen aldrig blev sann
♪
Fast några kom ju att leva
Hela livet med vitskjortan på
Och fast man slet ont och for illa
Så vill jag inte byta ändå
"För sviker man dem som står nära"
Sa gamle Emanuel
Blir skymningen bitter att bära
Och vi satt på soffan inunder rönn'
Det var sommarens sista kväll