å bannes Johannes är skröplig å grå har dåligt åt gallan å illt för å gå.
Så att han e elak de får man förstå.
å lever han åt hösten blir han 72.
Han bor där oppa knabben med beda å med tiken
Jag tror nog att man skulle slå huvve på spiken.
Bara man skulle säga att han bryr sig mer om hund'n
För mot beda är han bara stygg i mun.
å han skäller å han gnäller, han gormar å han klagar
Men hund'n har han med sig när han her sig ut å jagar.
å jakt för Johannes är allting till och med, att han sover i sängen med studsarn breve'
å så mitt i en natt ja då väcktes han opp av en kråka på taket av ladgårns topp
Då reste han sakta sin skröpliga kropp.
å stoppa en kula in i studsarns lopp.
å skotte he small å he dåna.
å kärringa for upp å landa oppa katta.
å katta for iväg som en granat ifrån Bofors.
å kärringa for efter som en härvel i kors.
Och kråkstackarn stöp som en sten ifrån taket.
Inte av skottet med dock utav chocken.
När han fick se hur kärringa kom, men gubben han snodde sig å somna om.
Men nu så har bannes Johannes lagt bössan på hyllan å sluta me jakt.
Förr såg han krokigt men nu ser han rakt.
Ingenting alls efter vad man har sagt.
Ifjol sprang han hem å med upphetsad stämma ropa han å fråga: hörru Beda är du hemma?!
å när hon sedan svara sprang han ut på bron å tjöt: nu var det förbanne mig en älg jag sköt.
Jag vet inte om man ska skratta eller skråta.
2 veckor senare så sköt han en toyota.
Sen stog han där å böla som en trasig saxofon, han bomma på kalven som sprang därifrån.
Men nu sitter han hemma på knappen å fis, å kisar å läser sin piteavis.
Men då fastnar ögonen på en notis.
Då skriker han till som en stucken gris.
I hellvete heller för än lever gubben.
Då plockar han fram studsarn ifrån skubben.
Nu sitter han på pass i skogen sedan 14 dar.
å skjuter ner mot allting som flyger å som far.
Men synen är så dålig så hitills har han råka, en gök å en hök å så en å annan kråka.
Men gubben han har enig så nu har han gett sig fan på att han ska ha sig ett besprutningsplan