Det var Bluebirds från Kall
Ett troget mogenband
Som hade spelat på vartenda stadshotell
O på varenda Folkets Hus
I norra delen av vårt land
Det var i början utav mars o det var kväll
- Det är bäst att Lappen kör
- Han kan häva en sladd
Sa kapellmästarn där han satt
O Karl Strandberg från Glommers
Som var hemmastadd
I trakten övertog orkesterbussens ratt.
Bussen var en Chevrolet
Utav årgång åttiotre
Det var spårigt o moddigt o glatt
Efter väg 95
O snön vräkte ner
Medan kvällen sakta övergick i natt
- Nå vad säger du Karl
Sa orkesterns basist
Får vi blossa o ta oss en rast
O Karl Strandberg var nödig
O sade - Ja visst
O stannade bussen o sedan satt dom fast.
O dom knuffa o sköt
O dom tog o dom gav
Men den snön den var helt skoningslös.
Det blev is i förgasar'n
Så motorn la av
O dom stod där i natten o frös
- Låt oss gå, sa dom andra
Nu har vi fått nog
Men Karl Strandberg han skrek - Jag blir kvar!
Ty min Pappa han kommer
Nog snart med sin plog
Efter vägen - Jag litar på Far!
Det var Strandberg den äldre
Med värkande gikt
Som den marsnatten råka ha jour
Med sin plogbil i Glommers vägmästardistrikt
O nu satt där på sitt vägkontor
O slog upp ur sin termos
Sitt medhavda te
Uti fem stycken muggar av plast
Till dom fem frusna vandrare
Han tagit me
Som därute i natten kört fast.
- Var det Bluebirds ni sa -
Är det Bluebirds från Kall
Herre jävlar var är då min pojk?
O han satte sig tyngd
Utav sorg på en pall
Och begynte en sorgefull jojk
Gubben Strandberg strök av sig
Sin mössa av skinn
O hans frågande blick krävde svar
O kapellmästar'n reste sig
Sorgsen i sinn
O sade som sanningen var.
- Visst är det sorgligt,
ändock är det sant
Att kulturrådet dräpte er son.
Ty om dom bara hade
Beviljat en slant
HADE VI HAFT MOBILTELEFON!