Om du åker ända bort till Hotaheiti
O åker vidare när du har kommit dit
När du sedan låter vägen föra dej ti'
Världens ände har du ändå kvar en bit
Och när sedan du har traskat så du perke-
Le tycks befinna dig mitt ut i ingenstans
Då ska du hitta ett gammalt minnesmärke
Där ska du fan i mej lägga ner en krans
När man går med alltför stora steg pojk
Är det inte dumt att vända sig om
Man kan aldrig veta vart man är på väg pojk
Om man inte fattar varifrån man kom
Det är inget tjusigt monument i marmor
En gammal timring är allting som finns kvar
Dit kom en gång min farfars farfars farmor
Och din farfars farfars farfars far
Deras dagar var slitsamma o tunga
När dom blev tröskade i livets grottekvarn
Dom föddes gamla o dog redan som unga
O lämna efter sig en jävla massa barn
O deras ungar dom befolka norra Sverige
Dom hade småbruk o svält o TBC
Dom dika myrar och plöjde hälleberge
Om dom inte överlevde strök dom me'
O dom fick ungar som sedan producera
En massa ungar som sen så småningom
Skaffa sig ungar som även kopulera
Och skaffa sig en massa ungar även dom
Dom blev jägare o fiskare o smeder
Dom blev gruvarbetare o rallare
Dom slet ont o för dom var det en heder
Att vara murare o vattenfallare
Dom körde motorsåg o timmerlass o hinka
I sig hembränt o sprängde dynamit
Dom har fan aldrig suttit när dom pinka
Tack vare dom har vi kommit ända hit
Det är så det ser ut ditt fadersarv, pojk
Så tänk dig därför jävligt noga för
Jag menar Stockholm, vad är det för larv, pojk
Du ska inte tro på allting som du hör
Nä flytta aldrig dit vadän du gör
O vilken riktig karl vill bli frisör