Hos Renèe Chardier I byn St-Jean-de-Luz Vid foten av pyrenèerna Brinner jämt ett ljus Hon har tänt det en gång Och hon håller det vid liv Tills man skriver henne och lämnar bud Att jag gått min sista strid Hos Renèe Chardier Kan jag alltid finna tröst Och om hon anser att jag förtjäner det Får jag plats vid hennes bröst Men hon ställer krav På mitt mod och min konsekvens Och på min trofasthet mot dom ideal Jag haft när ljuset tänts För hon har stridit själv Hon har kämpat själv Hon har mist sin man I ett krig Sina söner sänder hon från land till land Varhelst hon ser en helig strid Hos Renèe Chardier Får jag vin på första maj Och om kvällen ber hon om sångerna Som bor I min gitarr Hos Renèe Chardier Får jag kraft att stå emot För Renèe Chardier är som livet självt Där det flyter fram I mitt blod