Det handlar inte om att straffa dig Utan att hjälpa dig att se dina brister Och för det borde du tacka mig. Den dagen du kan lyssna när jag pratar är den dag när inga tvätt äkta känslor Får dig att flyga tillbaka, Ligger på golvet, kvävs av min skam och min skum Jag va tvungen att ta piller för att andas ens en sekund Ta mig för vad jag är På gott men inte minst på ont Drakar döda på bordet Jag håller dina kort Har mina mål men jag har formats efter era krav Staplades på höga val Ingen konst va grabben de va menat Men så kom också den dag Då det sipprades upp till ytan Känns som havet strömade in Och jag var liten som en myra Dina tårfyllda ögon fick bli sista droppen När jag började ignorera dina krav och dina måsten Du bah skambelagd mig sen dagen jag föddes Det är konstigt hur man växer När man kapar sina rötter Jag kommer slå mig fri För att vara just de som du satt mig i