Det var om våren just vid den tid
Då kråkor, kajor och fåglar alle
De bygga bo som de värpa i
Och man bör därför dem just ej klandre
Jag gick dem nära, de blev förfära
De trodde jag skulle dem besvära
Men slank förbi
Och när jag sen kom ett stycke väj
Så fick ja höra båd' brag och rammel
Jag undra varom det rörde sig
Och fråga' därom båd' ung och gammel
Det small och skrällde i berg och hälle
Jag trodde vä'la hus skulle fälle
Men står ännu
De sade alle, som mötte mej
"Där ute som de med krutet smäller
Där gör de gästebo och gifter sig
Och skynda dig medan supen gäller
I brurehuset, där skänkes kruset
Med flaskor, drammar som giva ruset
Hurra, hurrej!"
Och när jag se'n kom på gården fram
Då mötte mej brudepigor granne
De skänkte mej ock' en redig dramm
Och likaledes gott öl ur kanne
Brunost och kage det fick jag smage
Det gjord' så gott i min svultne mage
De gode kramm
Men Soffi Ulla hon modfälld står
Hon lyster ej se på systers huva
Men vänta! Hållt! Innan nästa vår
Då kommer friare med fjä'r i luva
Ja då blir ola: Kun duke bola
Med allt som växer på denne jola!
Låt glaset gå!
Ja, skål för brudgum och brud och präst
Och skål för vår värd och värdinna
Och skål för var och en ärlig gäst
Samt brudemästare och brudekvinna
Skål, brudemänner, min hals han bränner
Och, skål traktörer, som brännvin't ränner
Skål allra mest
Och Bryngel stryper sin fiol väl
Och Strömberg är inte sämre heller
Arbeta träget till kropp och själ
Att ingen osämja rår och gäller
Orena ande, fly bort ur landet!
Går profitionen Er väl i händer
Så går allt väl!