O liv som blev tänt I kristtrognas bröst, dig har världen ej känt. Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt, Dock lever inom oss, fast skumt och fördolt. Gud råder: allt skall under honom bli lagt Med kärlekens makt. O härliga lott: Att leva där döden sin överman fått, Där livet, som bleknat, sen hjärt-värmen flytt Och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt, Där kärleken växer som solvärmen blid I vårfrudagstid. Du levande hopp, Som stiger förnyat ur dopkällan opp, O giv mig de vingar, som Anden dig gav, Att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav, Dit bort där Guds sol lyser evig och stark På paradismark. O kärlek, som är Det eviga livet i växlingen här, Smält om våra hjärtan i altarets glöd Och rena vårt stoft från all krankhet och död, Att glada vi känna, som eld i vårt blod, De levandes mod.