Det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hadde gått å lest när man var sjutton år
Man kjände at livet lekte min sann
Som dekje bara kann uti värmaland
Till allt som var sköj och livat sprang man fort
När kärstarna viskar värma kärleksord
Det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hadde gått å lest när man var sjutton år
Vär danskväld man hörde väderets rapport
Av den forstod man gott at det inte blev tört
Och bess som det regnad komm det en skur
Det merklig at det var at man aldrig blev sur
För solsken og värmen fick man innanbord
När tösarna viskad varma kärleksord
For det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hadde gått å lest när man var sjutton år
Som blånor i kroppen hadde man dog
Man måste absolut bort till fästpladsen gå
Och fortskafningsmedel det hadde vi med
Vi åkte fyra mann på en gammal moped
Från munn först vi drog et filharmoniqa
Till höv först man for och hörde monica
Ja det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hadde gått å lest när man var sjutton år
De töser ja nämnde var nog och visst
Dom litagranne va som en blommande kvist
Om sedan nån var från stan äller byn
Hon litan va och nett som et morbackagryn
I Arvikasundet filipstad och grums
Det slog inte fel man blev forelskad pums
Det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hadde gått å lest när man var sjutton år