Överallt ligger gamla ruiner
Där det jämnt råder halvdunkel dag
Och där vindar från öknarna viner
Och gör allt till en sand sarkofag
Varför är du så sorgmodig Anna?
Varför vrider du tiden tillbaks?
Du kan inte förmå den att stanna
För att vara dig enbart till lags
Ditt liv blir en börda att bära
Om du ständigt ska vända dig om
Låt allt som är nu bli dig nära
Glöm bort vilka vägar du kom
Släpp förtöjningen låt båten glida
Låt årorna flyta sin kos
Se strändernas hus vid din sida
Som av utdöda dagar bebos
Det är där dina vålnader lever
Dem ska du inte stanna hos
Ligg på rygg i den glidande båten
Som en mognande frukt i en skål
Och se stjärnornas valv över bråten
Se din moder, din vagga, ditt mål
Varje sorg blir en stång i det galler
Som förstärker den bur där du bor
Glöm bort det som vissnar och faller
Kom ihåg allt som spirar och gror
Varje natt är en skimrande gåva
Varje dag är ett mynt i din hand
Vi är födda att vaka och sova
Och att färdas mot strand efter strand
Ingen människa kan göra dig illa
Alla gudar som finns vill dig väl
Din skuggvandring här är en villa
Du bär gudarnas frö i din själ
Släpp förtöjningen låt båten glida
Låt årorna flyta sin kos
Se strändernas hus vid din sida
Som av utdöda dagar bebos
Det är där dina vålnader lever
Dem ska du inte stanna hos
Ligg på rygg i den glidande båten
Under himmelens höga kupol
Någonstans är du alltid förlåten
Av din moder, din vagga, ditt mål
Någonstans är du alltid förlåten
Av din moder, din vagga, ditt mål