Det är alldeles underbart hur livet är, Umeå, hur fint det är här
Hur bra det gav mig kvinnan i mitt liv, för det nu tiden skall
Så ilar det en höststorm,
Hon säger att det känns av mina hjärtslag när hon vilar på min bröstkorg
Det stormar hårt, den onda stormen blåser mig,
Emellan sprit och annat destruktivt som jag vill bort ifrån
Har varit likadant så länge jag kan komma ihåg,
Längtan efter känslan, detta lugn jag aldrig kommer nå
Jag ägnar var sekund, och varje vaken stund
Av drömmen om att någon gång i livet kunna det lugnt
Jag måste leva fullt ut när jag är ung,
Så fester efter fester med efterfester är galet tungt
Men stormen den för med mig överallt,
Den far i motvind, till kind, mot min, allt jag har.
Vi måste finna skydd, inte blåsa bort,
Men det känns bra, tar den en, tar den båda oss
Tare lugnt
Tare lugnt
Folk varnar mig,
Men det är svårt att vara positiv när den tickande krokodilen jagar mig
Försöker dock att söka hopp, hos jungfrun vill lagunen,
Vi flaskar och skutar upp på det eviga bergets höga topp
Jag har sett upp till det försvunna, jag vill bli en sån
Men ödslar bort mitt liv på att försöka stoppa tidens gång
De känner att mitt liv är långt
Och tvingar mig stanna och andas och hitta nåt annat att skriva om
Men min morfar, han var framgångsrik i friidrott,
Nu kan han inte gå och byta kanalen till eurosport
Kan inte gå själv men ser det fort som livet gått
Jag ser mig själv i hans sorgsna ögon och slitna kropp
Och snart så är jag där, armarna tunga och magen rund,
Men inne i samma dagliga drömmar när jag var som ung
Jag måste ta det lugnt, tänka på mina äldre dar
Morfar, jag älskar dig, jag hoppas att du blir bättre snart
Tare lugnt.
Denna storm kommer aldrig att dö
Vinden styr mig som ett fallande löv
Vart ska jag fara nu?
Allt de säger mig är...