Det var en dag som alla andra.
Alla sysslorna trängdes i mitt kök.
Jag var själv men ändå inte ensam,
I en evighet kom himlen på besök.
Som om mina drömmar var på riktigt,
En svindlande tanke att Du var här.
Men det är väl oftast så som Du rör dig,
I det ovanligt vanliga Du är.
Du behöver inga rum och katedraler,
Du kräver inga särskilda manér.
Det egentliga som jag behöver göra,
är att öppna mina ögon så jag ser.
Jag har inte gett mig tid att tänka efter.
Inte öppnat fönstret helt till Dig.
Nu bärs jag av en uppenbarad sanning,
I enkelheten kommer Du till mig.
Som om mina drömmar var på riktigt,
En svindlande tanke att Du var här.
Men det är väl oftast så som Du rör dig,
I det ovanligt vanliga Du är.
Du behöver inga rum och katedraler...
När jag tror att allt är komplicerat.
När jag jagar i allt extraordinärt.
När jag ser för högt och letar bortom molnen,
Då missar jag att se Dig nu och här.
Ja, då missar jag att se Dig nu och här.
Det var en dag som alla andra.
Alla sysslorna trängdes i mitt kök.
Jag var själv men ändå inte ensam,
I en evighet kom himlen på besök.