Omfamnad av vind och bitter frost Under arktisk och obarmhärtig måne Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna ♪ Han vill sjunka, känna ♪ Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss I natt, i evighet han sova Med en viskan så djup som havens vrån Ensam men två i dödens mörka snår Han hör ett ord med makt så mörk Ur dödsjungfruns vita mund Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss I natt I evighet han sova Hon lyfter honom med kraft och vilja Smeker med kyla, bär honom bort Till sina fäders vita sal Över rymdens mäktiga hav Till riket där ingen sjärna lysa