Djupt i skogen fränder samlats Mjöd av stjärnestoft vi bryggt Runt mig alla festa, drömma Denna syn jag aldrig glömma I regnet jag såg den komma Den steg så långsamt ur tjärnens djup Ett vått ljud, suckande tungt Spretande, knotig och grå Alger och vatten, lera och slamm Tjärnens smuts från vidundret rann ♪ Det var kanske en fot, en extremitet Som i mossan slappt då trampat I skymning ett dussin ögon tändes Ofattbar kyla dessa blickar spred Formen ohygglig, en sanslös kontur Dess gälar fladdra, i munnar det vina Klagande sorgfyllt sin avbrutna dvala En raspig ton från dess halsar steg Alger och vatten, lera och slamm Tjärnens smuts från vidundret rann Förbannelser i dess läte kvida I mina öron, i mina minnen de svida ♪ Besten denna mig på flykt då tvingat Jag löpte vilt genom skog och snår Dess mardrömsläte i skuggor klingat Gnolat, viskat, hånat mina sår Slingrande armar överallt de räckas Den mörka jätten endast jag sett Skepnaden evigt mot stjärnor sträckas Guden ur djupet och bortom allt vett ♪ Alger och vatten, lera och slamm Tjärnens smuts från vidundret rann Kunde ej trotsa, rädslan då vann Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang Djupt i skogen fränder samlats Mjöd av stjärnestoft vi bryggt Runt mig alla festa, drömma Denna syn jag aldrig glömma Alger och vatten, lera och slamm Tjärnens smuts från vidundret rann Kunde ej trotsa, rädslan då vann Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang