Ett träsk en sumpmark så långt så ändlöst Mina ögon kan ej tro Fötter sjunka i gräsligt vatten Knän nu täckas, skjortan suga Kylan sprids, långsam svart Torven tung, ingen värme När foten stiga, vinden bita Kölden tvingar foten åter ner ♪ Ingen fast mark finns att skåda Dessa mörka vatten mig nu täckt Myr och mossa och köld här råda Den klibbar fast i andens dräkt Gråa träd, torra döda Kvistar gamla stretar upp Som stilla blixtar mot skyn här ritas De står, betraktar då jag vandrar förbi När jag nu nått kärrets kärna, kan ej mera finna vägen bort Ingen stig hemåt att hitta, de döda träden stirra blott Till sist jag tar min yxa Lyfter blicken i förakt Vita kvistar, grå bark den tuggar, spräcker Jag fäller dem i den gröna mossan så våta ♪ Mäktiga pålverk ur träsket stiger, visar sin form En sista flamma fyller min kropp, med den bygger jag mitt bleka hus Yxa och man nu äntligen vila, här står att ses en praktfull borg Med torn av stockar eviga, hårda, som nu stigit ur myrens sorg ♪ Här står att ses en praktfull borg Stockar som nu stigit ur myrens sorg